Domedagen
Idag kom då "äntligen" dagen D, domedagen, dagen vi väntat på. Varselförhandlingarna skulle vara klara och jag bara satt och väntade på beskedet att jag skulle få stanna. Tyvärr uteblev denna information och jag fick istället beskedet att jag tvingas gå hem, uppsagd på grund av arbetsbrist som det heter. F-n!
I den globala organisation som jag tillhör så har vi ingen arbetsbrist. Jag har ingen arbetsbrist. Så vems arbetsbrist är det som gör att jag får gå då? Jovisst, vi gör inte så särskilt många motorer, men vi som inte tillhör rent produktion har fulla kalendrar vill jag lova.
Så kart känns det totalt skit. Dessutom ska de ersätta halva min tjänst, så det finns visst ett behov av att få mina arbetsuppgifter utförda, men inte av mig.
Jag ska inte ta det personligt- nej just det. Lättare sagt än gjort vill jag lova.
Jaha, så nu börjar jobbet med att söka arbete. Jag skulle ju byta bil ju, inte jobb!
